Oj då, glömde visst bloggen. Snart kommer iaf flytten mellan telefonbolagen vara klar....hoppas jag. Förhoppningsvis kommer allting funka.
Hela veckan har gått så fort... vakna, väcka barn, frukost osv, lämna barn, sitta vid datorn, hämta barn, laga mat, plocka undan, lägga barn, sitta vid datorn. och ja.. så lite handboll på det.
Hade en tanke häromdagen...när jag läste bloggar. Alla skriver, läs min blogg, jag är inte som alla andra.. jag är lite si och lite så. För mig blir det tvärtom att alla är likadana. Man vill sticka ut från mängden men ändå vara som alla andra. Tokigt.
Jag vill bara vara tråkigt normal... vilket jag är.
När jag läser andras bloggar kan jag bli inspirerad, glad, irriterad, orolig, fundersam, trött men ibland alldeles tok ledsen. Jag har vid något tillfälle av olika anledningar lyckats hamna på några cancer bloggar. Det är bara hemskt...hamnade på en blogg där man förlorat sitt barn...jag klarar inte sånt.
Jag vägrar läsa hemskheter med barn, jag vet att det finns...men jag går sönder av att läsa det. För att inte prata om nyheter eller om reklam för fadderbarn och liknande. Jag tänker på mina egna barn och går liksom sönder. Hade jag hälsat på ett barnhem så hade jag blivit förkrossad och jag menar det. Bara tanken på att träffa dessa övergivna ibland svältfödda barn som har sån brist på allt...som har brist på att nån bara älskar dem och kramar dem, men bara tanken på att man skulle träffa dem och sen lämna dem. Nä det går inte.
Bara när jag går in på unicefs gåvoshop, där man kan köpa myggnät, näringskex, näringsdryck. Bara att läsa om hur dessa näringsdrycker och kex kan rädda ett undernärt barn gör ont i mig. Att de är så undernärda....och så har vi ett sådant överflöd av saker. tänk vad sjukt. Detta var inte alls vad jag tänkt skriva om.. och vårt överflöd är ett långt eller flerinläggs ämne.
Nu ska jag pussa och krama mina barn...och vara glad att jag kan ge dem allt jag kan. Och sen ska jag lägga dem och stoppa om dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar